Nya Zeldor på gång. Denna gång i autentiska stockholmsmiljöer med sotarmössor, Lykke Li-tofsar och stringhyllor.
Ja, bloggledes rullar det tumbleweed över en döende gruvstad i norra Idaho. Men det betyder inte att mitt liv numera framlevs i knarrig gungstol, sugandes på min sista gula tand och siktandes med avsågad hagelbössa på varje granne/folkbokförare/indrivare från banken som skymtar bakom skrot, bråte och banjospelande avkomma, NEJ: tvärtom är det full aktivitet med fräsiga jobb och storslagna scenarion. Till exempel har jag börjat smygrita lite på en ny Zeldasäsong eftersom Norge visat sig vara en fruktbar marknad för pilska feminister som drattar på ändan.
Så med ett gäng heltidspubliceringar i norsk dagspress är det bara att börja producera. Till min hjälp har jag fått översättare och färgläggare så nu börjar det bli på riktigt hörrni. Känns både kul och läskigt. Men serien kommer må bra av det tror jag. Skönt att slippa färgdelen som alltid tagit så extremt mycket tid. Det är roligt att färglägga, men det tar nästan längre tid än att göra själva strippen, så det är inte särskilt effektivt. Nu kan jag fokusera på att rita och hitta på istället. Delegera, delegera, delegera. Skulle jag ha sagt om jag var din life coach.
Vill man läsa Zelda på norska (det tillför helt nya dimensioner av humor, jag lovar, med översättningar från "toka!" till "skrulling!") så publiceras hon dagligen HÄR.